Konfucianismen

Konfucius föddes år 551 f.Kr. i staten Lü nära staden Qufu i nuvarande provinsen Shandong. Han hette Kong i efternamn och Qiu i förnamn samt hade hedersnamnet Zhongni. Ofta kallades han Kongzi eller Kong Fuzi och fuzi betyder ungefär ”mästare”. Konfucius är det latinska namn som jesuitiska missionärer gav honom på 1600-talet. Det område som vi idag kallar för Kina var på Konfucius tid uppdelat i ett antal stater.

Konfucius ansåg att världen hade splittrats och ville återskapa ny enhet och harmoni under himlen. ”Under himlen” var ett sätt att referera till ”världen”, eller i alla fall den civiliserade världen som hölls samman av ett gemensamt språk och en historisk berättelse om människornas ursprung och världens förändring och förfall.
Konfucius såg världen som splittrad och präglad av vanstyre och maktkamp. För honom var det ett förfall i jämförelse med det tillstånd av enhet och harmoni som hade rått i forntiden, då de vise männen Yao, Shun och Yu hade regerat och i jämförelse med den tidiga Zhou dynastin.

I hans ögon var huvuduppgiften att återskapa enhet och harmoni och sättet att göra det på var att gå tillbaka till de idéer som hade präglat forntiden och inte minst den tidiga Zhou dynastin.
Han såg sig som en förmedlare av forntidens idéer, inte som en nydanare.
Men vad var det då för samhälle han ville skapa och hur såg vägen till detta samhälle ut?
Han ville verka för ett samhälle utan konflikter, en hierarkistisk idyll där var och en hade sin plan och utförde sina sysslor. Underordnade skulle lyda sina ledare och ledarna skulle vara goda och omtänksamma mot sina underordnade. Det goda samhällets principer representerade en naturlig ordning som var bestämd av himlen (tian) ett begrepp med mer eller mindre religiösa förtecken.
Ledaren i det goda samhället styr i kraft av sitt goda exempel utan morot och piska. Genom att vara god och handla rätt får han andra människor med sig.
I detta samhälle finns knappast några konflikter, för arbetsdelningen är tydlig och människor förstår vad som gäller.
Konfucius förespråkade styre av folket, genom att han ansåg att folkligt missnöje ledde till att himlens son förlorade sitt mandat. Han menade också att det goda samhället utmärks av styre för folket.
Hierarkin var grundläggande för Konfucius, men detta drag i hans tänkande bryter sig mot en mera jämlik tendens, som kom till uttryck när han sade:

”Det du själv inte vill att andra ska göra mot dig, ska du heller inte göra mot andra”.

För att bygga det goda samhället menade Konfucius att studier och personlig utveckling, eller ”förädling” spelar en avgörande roll, man måste studera och nå den nivå av moralisk insikt som krävs för att förstå den rätta vägen och bli en god människa.
Att bli en ”junzi” ädel människa.
En ädel människa förstår och följer den rätta vägen menade Konfucius.